Tack och Lov...

Jag är så glad att jag inte ska bli mamma i vår. Över ett par dagar förvandlades min största livssorg till en relativt behaglig lättnad.
Bajs, kräks, kiss, skrik, gnäll, panik, ångest- ni får vänta ett par år.
Fortfarande känns det fruktansvärt att jag tvingade mig själv genom det där hemska, men först nu kan jag på något sätt känna att det inte bara medförde ångest och sorg.
Det känns bra.